mycket har hänt faktiskt… jag åkte tillbaka till exet efter knappt en vecka hemma hos föräldrarna, jag vet det är vanligt att man går tillbaka.. och jag litade på hans ord att han hade ändrat sig.. jag var hos honom i 3veckor men såg ingen ändring på hans beteende.. jo första veckan, men sen kom tendenserna tillbaka..
den 17/10 åkte jag för sista gången från lägenheten hem till föräldrarna igen, packade en resväska och flydde landet den 20/10…
jag kom till ett land fyllt av trygghet, ett land där jag kunde hitta mig själv igen.. och det gjorde jag.. jag såg en tjej jag tyckte om för en gångs skull, blev en tjej som insåg att jag inte var värd vad som hade varit.. och jag började gilla den jag började bli.. en tjej som kunde busa och skratta med de jag bodde hos, kunde somna med hjärtat lugnt och stilla, kunde vara ute och springa utan att titta över axeln, kunde må bra..
efter ett tag hörde jag av honom igen, han hotade mig då.. jag insåg att jag aldrig skulle bli av med honom om jag inte vidtog åtgärder… så X antal veckor senare åkte jag till sverige igen, har aldrig känt mig mindre trygg än jag gör i detta land.. utomlands slappnade jag av, här går jag och spänner mig hela dagarna, tittar över axeln flera gånger om, reagerar på allt..
men jag vet att det snart blir bra…
snart…
men jag själv mår bra, faktiskt.. bortsett från rädslan så mår jag bra..jag är inte det där skinnet och benet jag var när jag åkte från sverige, jag har fått tillbaka lite av mina former och ser numera mänsklig ut vilket jag inte gjort förr, blev nästan rädd själv när jag såg bilder på mig.. att jag kunde vart så smal och blek och förstörd, så tittar jag på mig nu, ny frisyr, “ny” kropp, nya kläder, nytt leende, ny gnista i ögonen, och en lätt solbrun hud.. vad mer kan jag begära? jag åkte med ett skal och själen som handbagage.. nu mår jag bra igen och själen är på plats, kroppen är inte längre ett skal och jag vet vad jag vill…
resan utomlands gjorde mig gott och jag vet idag att ingen är värd det jag gick igenom, ingen är värd att tro att man ska dö, vilket jag trodde..men hade jag stannat, så vet jag att jag inte hade suttit här idag.. jag vet att ett bråk till hade räckt, då hade han fått sänka mig totalt, för botten? den sjönk jag under för länge sen.. men nu är jag högt över toppen och svävar på mina vackra moln…
jag kom ifrån ett liv jag inte ens önskar min värsta fiende… jag kom ifrån det jag trodde skulle bli min död..
och nu är jag stark igen.. nu klarar jag mycket…
jag kan 🙂
alifeofhell 