Pratade med bror igår… han skulle fixa pengar så jag kunde åka bort, men det gick inte att lösa så han och hans tjej skulle komma och hämta mig.. det skulle bli 8timmars bilresa för dom och jag sa att de inte behövde göra det, men han envisades.. vi pratade och kom på hur vi skulle gå till väga med allt för att sambon skulle förstå så lite som möjligt eller vad man ska säga. Sambon skulle arbeta och sen ut på krogen var det sagt, jag tyckte det lät perfekt, då kunde jag åka när han inte var hemma. Tanken sprack direkt, sambon kom hem efter jobbet. Vi ändrade planerna om min “flykt”.. Natten gick, ingen bror kom. Jag vaknade en gång i timmen, men ingen bror. Inget sms, ingenting. Hjärtat dunkade i 300 hela natten, visste ju inte om jag skulle fly.. Nyckeln var utplacerad så bror kunde komma in i porten, väskan med mina saker var lagd i trappen där ingen skulle se den, men jag kunde hämta den på vägen ut. Men inget hände. Ingen bror.
Idag fick jag veta att han var med i en olycka inatt, på väg till mig, körde av vägen. Har inte hört något från honom ännu, men syster har berättat. Och hon och mamma vet även mer om hur mitt förhållande varit. Bror berättade. Mammas kille skulle tydligen också åkt med ner hit så inget skulle hända på vägen eftersom bror kört så länge. Men har inte hört något. Alla verkar hemlighetsfulla. Men jag känner skuld.
Mamma ledsen när hon fick veta hur det låg till, bror kraschade sin nya bil pga mig, ja allt verkar ha gått fel.
Nu jobbar sambon, jag hoppas på ett samtal snart att bror närmar sig så jag kan åka. Men samtidigt.. Idag har varit så bra. Sen igår när sambon kom från jobbet, allt har varit perfekt. Inte en arg ton, inte en arg blick, bara glädje och kärlek.
VARFÖR????
alifeofhell 
Åh, vilken otur! Men det är inte ditt fel att det hände. Men vet du något mer nu om din bror? Är det bra med honom? Och med dig? Det är starkt gjort av dig att vilja bryta upp, det är ett steg i rätt riktning och jag hoppas att allt löser sig. Jag vet inte hur det har varit mellan dig och din sambo sedan ditt förra inlägg men jag antar att det säkert har hänt en del negativa saker och att allt inte bara har varit lugnt.Så snälla, börja inte tveka på ditt beslut att lämna honom nu, bara för att han är lugn och kärleksfull. Vill du, så är det bara att du hör av dig genom mailen min. Lycka till, kram
det har inte bara varit lugnt och stilla, har varit ganska hektiskt till och från… min bror mår bra, han har lyckats ta sig ett par mil närmare… men vet ännu inte om jag kommer åka härifrån i helgen… om det inte löser sig i helgen så har jag och mammas kille bestämt oss för att han hämtar mig nästa helg när sambon jobbar.. imorgon jobbar sambon hela dagen så jag hoppas det löser sig att jag kommer härifrån då.. men som sagt får vi se.. ibland känns det som jag ska stanna, men samtidigt så vet jag att en dag kommer smällen jag inte kommer resa mig upp ifrån… och det var min bror som fick mig att ta steget att känna att jag måste bort.. trots att jag inte berättat för bror om vad som hänt.. men alla har anat…
Stå på dig nu för guds skull. Självklart inte DITT fel att brorsan din körde av vägen. Bra att dina nära fått upp ögonen. Men det hänger på DIG. Du behöver ju faktiskt inte vänta in att någon kommer och hämtar dig. Ta din packade väska, sök upp en kvinnojour och be om hjälp. Sov på vandrarhem en natt? Ta tåget hem till mamma? Men vänta inte så sambon övertalar dig att stanna ett tag till. Han är oberäknelig, Du vet ALDRIG när det smäller för sista gången.