Kommer jag levande ur det här?

Ja det var min tanke vid det senaste stora bråket.. Det var.. hmm.. förra helgen eller helgen innan, kommer inte ihåg riktigt.. Men har tänkt på det mycket i helgen..

Det bråket… Jag vet inte vad jag ska säga om det… Jag trodde inte jag skulle komma levande därifrån.. Men det gjorde jag.. Den natten började med att sambon var på krogen, jag ringde bara för att fråga när han skulle komma, om han hade nyckel för jag skulle sova..Han blev arg. klockan var då 2.. han kom hem vid 3, ringde mig och sa åt mig att komma ner och öppna för han hade inga nycklar.. Jag klädde på mig mjukisbyxor och en tunn sommarjacka, inget linne, ingen bh, inga skor, inget sånt.. gick ner till porten och öppnade, hade mobilen i fickan. sambon gick in och sa åt mig att leta reda på hans nycklar på parkeringen. jag gick dit.. gick runt 30min och letade, sen ringde han och frågade var hunden var. jag sa att hunden låg bredvid sängen när jag gick. han la på. han ringde en stund senare och frågade var hans vattenpipa var, jag sa att den stor på vardagsrumsbordet. han la på. jag letade vidare. han ringde en stund senare, frågade vart jag var. jag sa att jag letade efter hans nycklar men hittade dom inte. han la på. jag gav upp letandet och gick och satte mig utanför porten, jag hade inga nycklar med mig ner. jag skrev ett meddelande att jag ville komma in, att jag inte hittade hans nycklar. han ringde upp och frågade varför jag var ute och letade efter nycklarna när han hade dom där uppe. jag sa att han hade sagt åt mig att göra det. han frågade varför han skulle släppa in mig. jag sa att jag frös, ville bara komma in i värmen. få lägga mig och sova. jag hade ju inte gjort något fel. jag hade ju kommit ner och öppnat dörren. han la på. 15min senare kom han ner och öppnade. då var klockan 4.. vi gick upp till lägenheten. han sa “du din idiot sover på soffan inatt”. jag gick till soffan och satte mig under filten. frös som fan efter en timme ute i mjukisbyxor, barfota, med en tunn sommarjacka utan något under… såg att sambon gjort mat under tiden jag var ute.. han hade gått på toaletten när jag gick till soffan. han kom in och tittade på mig. “är det du som har gjort mat?” jag svarade att det var han. “jaha”.. så tog han en tallrik och ketchup och gick till vardagsrummet. han satte sig i andra änden av soffan och tittade på tv:n.. jag satt tyst i mitt hörn. vågade inte göra något, inte säga något.. satt och skakade för att jag frös.. tittade knappt på tv:n… “ska du sitta där och vara rädd och inte säga något länge till?” jag svarade att jag bara ville sova, att jag frös.. då tog han ketchupflaskan och slog den i huvudet på mig.. jag tystnade, försökte kväva tårarna. han såg tårarna, och blev arg för att jag var tyst, gav mig en örfil, slängde sig över mig i soffan. vi har en sån soffa som har träarmstöd och dom började han dunka mitt bakhuvud emot. han slog ner mig med sådan kraft så jag trodde min nacke skulle gå av. han slet upp mig genom att hålla i håret, slet så det lossnade hår, han tog ett nytt fäste, drog upp mig så jag satt i soffan, dunkade till mig så jag slog bakhuvudet i betongvägen, tog tag med handen runt min mun/käke, tittade mig i ögonen, höjde knytnäven, pressade med knäna mot mig mage/lår.. “ska du kaxa mer?” jag skakade på huvudet, tårarna flödade… “bra” så dunkade han huvudet i väggen en gång till, denna gång så hårt att det small till i nacken, gjorde så ont att jag sjönk ihop i soffan. det skulle jag inte gjort.. “du däckade inte, du lever, du ska få känna att du lever”.. han slet tag i mitt hår igen.. drog ner mig på golvet.. satte sig över mig.. hans ben över mina armar, hans hand i mitt hår, den andra handen höjd över mitt ansikte.. men han slog aldrig.. han drog i håret, dunkade huvudet i golvet otaliga gånger, ont gjorde det, hår lossnade. han sprang flera gånger och slängde hår, jag låg kvar på golvet, annars hade jag utmanat ödet.. han kom och drog upp mig mot soffan, örfilade mig så hårt, eller om det var med knuten näve, jag vet inte, men blödde gjorde jag.. näsan svullnade uppe, blödde från ena kinden i munnen, och samtidigt hade han rivit upp ett sår under ena ögat som blödde.. “gå och tvätta rent dig, du ser förjävlig ut”.. jag gick till badrummet, sköljde rent mina sår, men det under ögat ville inte sluta blöda så jag tvättade det länge.. han kom in i badrumme efter 10minuter.. “det tar inte en timme att tvätta rent sår” så tog han tag runt halsen på mig, pressade mig upp emot väggen.. dunkade mitt huvud mot väggen, där jag även slog i en av krokarna på väggen.. kände hur bulorna i huvudet började komma.. han pressade mig bort mot fönstret, tittade mig i ögonen med sina svarta ögon “vi är 2 trappor upp, fallet ner från fönstret kan göra ont, vill du det?” jag skakade på huvudet så mycket jag kunde, mina ben kunde knappt hålla mig uppe… han släppte mig.. “tvätta ditt sår igen, du blöder”… jag tvättade såret igen och precis när jag var klar och skulle gå ut så kom han igen och tyckte jag tog tid på mig.. vi hade då mötts i hallen precis utanför dörren.. på något sätt fick han ner mig på golvet, nacken slog jag i tröskeln till badrummet. ansiktet låg i badrummet, resten av kroppen i hallen… han stod upp och tittade på mig.. höjde foten “jag skulle så lätt bara kunna” sa han och gjorde en ansats till att sparka mig i ansiktet.. jag visste att om jag skulle dragit undan ansiktet så hade jag fått en spark så jag tittade bara på honom och grät.. jag fick tillåtelse att gå till soffan.. hann bara resa mig upp och gå två steg framåt, då såg han mig.. han stod i köket och jag passerade köksdörren.. då kom han ut och flög på mig igen.. tog tag om halsen igen.. pressade upp mig mot ytterdörren.. jag kände hur luften tog slut… kände att nu var det slut, nu orkade jag inte mer.. det var nästan så jag bad inom mig att han skulle trycka lite till, lite hårdare, så det skulle ta slut.. men det gjorde han inte.. han frågade mig om jag skulle sköta mig.. jag kunde kvida fram ett litet pip som föreställde ja… han godtog det.. släppte mig.. men så låg jag helt plötsligt på golvet igen.. han över mig.. örfilade mig.. kände hur ansiktet svullnat upp.. kände bulorna i huvudet.. han tog tag i håret igen.. drog för fullt, dunkade huvudet i golvet.. jag bara grät… jag vet inte varför han slutade, när han slutade… jag vet att jag gick till soffan. satte mig under filten igen.. tittade på tv..
när han sen sa att han skulle lägga sig, så frågade jag om jag skulle sova på soffan eller inte.. jag fick sova i sängen… men jag skulle först plocka undan maten från köket som var kvar..jag gjorde det, gick sen och la mig.. hjärtat slog i 500 den natten.. visste inte om han skulle vakna med raseriutbrott eller inte…jag somnade till slut… sambon somnade före mig.. men han sa till mig i sängen innan vi somnade “du gör inte om det här, du ska aldrig mer ringa eller smsa mig när jag är någonstans, du ska inte fråga något.. då blir jag arg.. och idag ska du veta att jag har tagit grejjer som gjorde att jag är lugn fortfarande…god natt”

lugn?? var han lugn?? jag ville inte träffa på den riktigt arga sambon isf.. men jag fick förklarat för mig att han hade dragit något upp i näsan, vet inte vad, och att det fick honom att bli sån… plus alkoholen från kvällen…jag somnade iaf…

dagen efter vaknade jag av att sambon kom och lade sig “på”
 mig.. lite lätt… så han låg typ mellan knäna med huvudet på magen.. han tittade på mig.. smekte mig lätt på kinden, tog min hand.. jag såg ångern i hans ansikte..  men förlät honom inte.. han såg hur ont jag hade.. sen ringde telefonen.. han gick och pratade… jag hörde honom säga att han hade en black out om vad som hänt den natten… men att något antagligen fått honom arg och han hade tagit ut ilskan på mig, eftersom jag hade sår och så
.. jag hörde ångern.. men förlät inte…

såren blev inte så stora.. var inte värre än att jag kunde säga att det var en stor finne som gått sönder… funkade bra som vit lögn… bulorna såg ingen… svullnaden i ansiktet doldes genom utsläppt hår…

men däremot så hamnade jag på akuten ett par dagar senare.. av andra skäl.. men fick där veta att jag hade en spricka i revbenet.. kan ha haft med den helgen att göra.. jag vet inte… jag har väldigt lätt för att bara hosta sönder revben så kan ha gjort det också.. jag vet som sagt inte…

men det jag tänkte hela den kvällen, den jävligaste kvällen av alla.. var
“kommer jag levande ur det här?”